Min revansch på det kreativa skrivandet

Under 2019 påbörjade jag mitt egna kreativa skrivande, något jag fantiserat om i många år. Det började helt oväntat med en fantasynovell. Jag har alltid tänkt att det verkar svårt att skriva fiction. I skolan var det en mardröm när man skulle skriva “en berättelse”, det kom liksom ingenting ur pennan. Jag blev blockerad för många år framöver. Denna gång fick jag visserligen lite hjälp på traven med handlingen, men jag blev förvånad över hur snabbt fantasin satte igång att hitta på scener när intresset väl väckts för handlingen. Det blev flera intensiva sittningar med texten under året innan jag kände mig färdig med den.

Under mer än 20 år har jag själv varit en flitig läsare av både science fiction och fantasy, och plöjt otaliga serier, vissa mer än en gång. Det jag slogs av när jag skrev själv är det att är minst lika spännande att skriva en spännande scen som att läsa den! Vissa stunder pumpade adrenalinet och hjärtat bankande - hur skulle det gå för karaktären!? - trots att det var jag som skapade handlingen. Det var en för mig helt oväntad effekt av att skriva berättelser själv.

Novellen skrev jag i huvudsak för min egen läroprocess och höga nöjes skull, och den kommer inte att publiceras. Men den var för mig ett första steg i att skriva kreativt över huvud taget, något som nu gett blodad tand!

Nästa steg mot skrivandet blev nämligen en artikel för en företagsblogg, som också kom till mig ganska oväntat i ett rus av inspiration en sommardag. För detta verk, se Den raska promenadens död.

Jag har nu startat Vilda ord, texter och tankar, som en del av Ordvild, för att ha en plats att publicera det jag skriver. Mycket nöje (även för mig)!